Att se och att synas

Att se och att synas.
Är det inte det som vi alla vill?

Som sociala djur så har vi alltid haft ett behov av att bli sedda av vår omgivning. Från början så hängde vår överlevnad till och med på det. Glömdes du bort av din stam så fanns du inte, i princip.

I dagens samhälle så överlever vi även om vi inte syns. Du kan bo relativt isolerat och ändå klara dig. Jobba hemifrån och se till att få maten utkörd så behöver du knappt träffa någon om dagarna. 
Om det sedan är ett konstruktivt sätt att leva sitt liv på… ja det får individen själv avgöra.

Dessvärre är det så att ensamhet, icke självvald sådan, är något av en modern sjukdom. Framför allt i Sverige där vi har bland de mest ensamma hushållen i världen. 
Det sägs ju till exempel att Kungsholmen i Stockholm är det område där man är ensammast i världen.
Visst är det lätt att förstå. Till exempel genom hur våra datorer simulerar socialt utbyte, utan att riktigt ge oss the real deal.

Efter ett tag i ensamhet kanske man börjar noja över en massa saker. Typ som om att folk ska döma en för hur man ser ut, eller för att man bär glasögon.

Vill man slippa det sistnämnda så kan man ju alltid boka en tid hos en ögonläkare i Stockholm. På Lamera Medical Clinic kan man inte bara operera bort sin närsynthet, utan får också träffa nya människor.

Två flugor i en smäll, helt enkelt.

Kanske kan det bli något av en liten nystart på livet?
Ett sätt att bryta sig loss från ensamhetens bojor och faktiskt börja träffa folk igen?

Varför inte höra av sig till någon gamma vän som du inte har sett på länge. Kanske kan ni vara lite mindre ensamma tillsammans?