Gryningen stundar alltid efter natten

Vi kommer alla att möta döden i livet, på väg mot vår egen död. Det är ofrånkomligt.
Därför handlar livet om att bli vän med vår egen dödlighet. För när den väl knackar på vår dörr så är det en gåva till oss själva att inte möta slutet med rädsla.

Kanske låter denna inledning lite makaber i mångas öron. Samtidigt så får vi komma ihåg att vi faktiskt är något av ett dödsfobiskt samhälle. Många andra kulturer i världen har en helt annan syn på detta med just döden.
För att inte tala om hur man såg på det även här i Norden för inte alltför länge sedan.

Kanske handlar det om att ju mer civiliserade vi blir, ju mer fjärrmas vi från döden. Vara förfäder mötte den ofta i form av jakt och slakt. Idag så är det få av oss som någonsin har sett hur det går till när köttet vi äter övergår från levande djur till att bli näring på tallriken.

På senare tid har dock denna trend vänt.
I och med att Covid-19 härjar i världen så är det flera bland oss som har fått ta farväl av människor som vi håller kära. Säkerligen är det många som i början av året inte hade en tanke på att behöva besöka en begravningsbyrå i Göteborg – men som nu alltså har fått göra det.

För så är det med livet – det är fullt av oväntade händelser. Somliga är välkomna, andra hade vi helst aldrig ens behöva uppleva.

Det enda som vi kan påverka är vår egen upplevelse av det som inträffar. Ska vi reagera eller har vi som livsfilosofi att vi vill agera på det som händer oss?
Ur det enda perspektivet är vi ett offer.
I det andra så är vi handlingskraftiga och accepterande, även i sorg.

Valet är ditt.